16 dagar senare
God morgonIdag är det 26:e dagen jag är i Tyskland, tiden gar fort! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det har hänt sa mycket. Men den 10:de Augusti stod jag alltsa och väntade pa att fa kliva pa flygplanet till mitt nya liv och mitt första jobb. Just där och da var jag inte sa nervös, för da hade jag inte fattat vart jag var pa väg än. Jag förstar knappt fortfarande att jag är här, haha. Men pa planet klev jag. Jag var ända tacksam över att ha sällskap med faster, kusin och kusinbarn. De skulle ocksa ner till Tyskland, sa de bada resorna kombinerades. Och nu i efterhand förstar jag att jag aldrig hade fattat hur jag skulle göra om inte dem var med :P Planet landade i Berlin och da skulle vi ta ett tag in till Berlin Hauptbahnhof. Jag svor över mig själv för att jag hade en 18 kilos tung resväska, utan hjul. Det maste ha sett roligt ut när jag kom framstapplandes med en jätteklump i handen.
Berlin Hauptbahnhof visade sig vara gigantiskt! Det var flera vaningar med tag, tunnelbana och jag vet inte allt vad det var. Jag blev förvirrad och fascinerad. Men min faster lotsade mig till rätt perong och stoppade en biljett i min hand. Sen var det bara att kliva pa taget, som var knökfullt och överdrivet varmt, och vänta pa att höra den sprakande rösten i högtalarna säga "Angermünde".
Och det är där jag bor nu. Bland kullerstensgator, bakgardar och överdrivet goda kakor. Det svaraste med den här resan är att jag inte kan sa mycket Tyska. I början kunde jag bara trycka fram en eller tva knackiga meningar, och förstod inte ens hälften av det som sades. Tyskarna pratar extremt fort. Jag tvivlade mycket pa mig själv och trodde att jag inte skulle klara av det, men nu kan jag säga mycket mer och förstar det mesta. Häromdagen pa jobbet sade det plötsligt klicka inne i mig, och sa insag jag att jag hade statt och pratat med kunderna utan att behöva tänka efter innan varje mening jag sade. Det gjorde hela min dag! Det var egentligen inga svara meningar eller sa, men för mig var det stort :D
Jag jobbar pa ett Cafe som mina släktingar driver. Fran början stod jag mest bakom allt som hände inne i Cafet, och skötte disken. Mina dagar bestod da av att plocka i, plocka ur och bli svettig pa grund av det varma diskvattnet som angade upp när man öppnade luckan. Inte särskilt graciöst. Men efter nagra dagar lärde jag mig mer, och i nuläget kan jag sköta i stort sett allt som jag behöver kunna. Det svaraste är att bemöta kunderna sa att de inte blir stötta eller sura över att jag inte förstar eller inte hör vad de säger. Min arbetsgivare sade att kunderna ofta tror att man kommer ifran Polen, som billig arbetskraft, om man bryter eller sa. Därför maste jag hela tiden förklara att jag kommer ifran Sverige. Och konstigt nog skiner kunderna alltid upp när de hör Sverige. De blir genast trevligare, pratar langsammare och önskar mig lycka till. En del stoppar ocksa pa mig mer dricks än vanligt, och blinkar lite odiskret med ena ögat.
Sen finns det ju alltid surputtar här i världen, som sprider askmoln runt sig. Men tack och lov sa är de inte manga.
Det här blev ett langt inlägg, och ända har jag massor kvar att berätta. Men det far komma senare.
Ha det bra
Ciao
