Sandra Feuer

Förra veckan började skolan igen, men tack vare visdomständerna missade jag två föreläsningar. Så nu sitter jag och gnager mig igenom en text till vårt nya ämne; Grundlagen der Unternehmensfuehrung. Det är fem sidor med oförståelig, svår fack-tyska. Men det börjar släppa lite nu, jag förstår i alla fall vad det handlar om. Men detaljerna blir nästa uppgift.

Drog ut stygnen idag också. Så nu är det klart! Känns riktigt skönt.

Och nu måste jag återgå till min text, som för övrigt heter Tanz der management-Vampire.
Tack och hej

Snart dags att krypa ner i sängen efter en rolig helg :) Slut som en strut efter 5 kilometer promenad och nattliga äventyr med vänner, men kul var det.
Imorgon bitti ska jag till tandläkaren och äntligen dra ur stygnen, det kliar ganska bra bak i munnen just nu. Skönt att det gick så bra iaf, jag klarade mig utan infektion och jag hade inga olidliga smärtor heller :) Nästa månad åker de sista två visdomständerna ut, och jag hoppas på samma tur då. Det första jag gör imorgon är att äta, äta och äta. Har varit hungrig konstant i fem dagar nu, och man tröttnar rätt fort på att sörpla soppa ur ett sugrör....

Nu ropar sängen :) Sov gott och tack och hej.

För ungefär tre veckor sedan, upptäckte jag att det gjorde ont att öppna munnen. Det känns som att käkarna låser sig i ett visst läge, och sedan gör det ont.  Som tur var samlade jag mod att gå till tandläkaren för att få mina tänder röntgade, ifall det hade något med det att göra. Och vips, satt jag med en röntgenbild i handen som visade hur sneda mina visdomständer är. De i underkäken växer rakt in i mina andra tänder, och dom i överkäken växer delvis snett, och har delvis för lite plats att växa på.
Så på Måndag ska jag gå på undersökning hos en chirurg, och sen får jag mina operations-tider. Det känns lite läskigt att de måste ta ut alla fyra. Men vad har man för val? Om de måste ut så måste de.


Min tandläkare gav mig i alla fall ett par uppmuntrande ord när jag var klar med undersökningen.
"Var inte orolig! De opererar ut visdomständer varje dag, och du kommer inte känna någonting under operationen! Det är inte förrns efteråt som du har ont och kan svälla upp".

Längesedan nu :) En liten updatering tänkte jag.

För det första, jag har klarat alla mina prov den första terminen! Mer eller mindre bra, men med tanke på att jag trodde att jag inte skulle klara det, är jag nöjd med min insats! Och jag har lärt mig en sak; Det enda man behöver göra är att börja plugga i tid. Då fixar man det. Ett mål avklarat, dags att ta tag i nästa!
Termin nummer två är alltså påbörjad, och den ser spännande ut. På schemat; Informationsmanagement, Excel, Företagsengelska 2, Förhoppningsvis spanska, Företagsekonomi, Grundregler inom samhälllsekonomi och företagande, och ett par andra ämnen. Sommaren kommer alltså bestå av plugga, plugga, plugga.
I Juni och Juli har jag skola nästan varje dag, och på det jobba två gånger i veckan. Får väl se hut slut jag är i Augusti, när sommarlovet äntligen börjar. Om man kallar det för sommarlov fortfarande?

För det andra, och det är inte lika kul, måste jag operera bort mitt födelsemärke. Och det i Juni, på tid jag inte har. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt, men det känns som att det här med att operera är lite viktigare. Då är det problemet i alla fall ur världen. Jag är lite orolig för hur det blir med jobb och skola, men på ett sätt kan jag inte rå för det när doktorn säger att den måste bort. Det löser sig nog allt på något vis.


Det var allt för idag. Nu ska jag göra toast i min nya toaster.
Hej hej!

Känner hur febern kommer krypande, och tänker att det inte var längesedan jag låg här i soffan och kände samma sak. Orkar inte vara sjuk igen. Men vad ska man göra, trycka på stoppknappen och sägs NEJ. Nu får det vara nog. Önskar att det funkade så.
Känner mig handlingsförlamad, grinig och tjurskallig. Och på bordet ligger högen med skoluppgifter.
Dumma dumma förkylning.

Hallo Frau Feuer,

kurz und knapp: 75 Punkte = 3,3.

Also keine Nachklausur.

 

 

 

 

Det var kul. Och lite läskigt att sjunga ensam inför folket som var där. Men det var uppskattat av alla som kom dit, och det är det som gör det kul :)

Tack och hej

Nej men hörrni, det är ju trevligt med grannar va.
Idag när jag satt på toa, upptäckte jag att en av mina grannar stod och tittade på mig genom fönstret. Hehe. Note so self, skaffa gardiner. Men jag vinkade lite fult, och han såg chockad ut och försvann bort ur fönstret.
Grannen under oss, spelar musik på högsta volym, med full bas. Oftast torsdagar vid 23.00 och vidare in på natten. En gång bad jag snällt och vänligt ovan nämnd att dra ned volymen, eftersom att min väckarklocka stod på 05.30. Till svar fick jag, om man kan räkna det som svar; Dra åt pipsvängen med dig, jag får lyssna på musik när jag vill.
Samma grannar, annan dag; För två veckor sedan när jag stod nere vid cafet, kom tjejen (som bett mig dra åt pipsvängen) utspringandes med en kniv i handen och ropade på hjälp. Polisen kom, och ville prata med mig och Anette, som sett det. De gick även med mig upp, eftersom jag var lite harig att gå upp i trapphuset när det finns folk som ränner omkring med kniv där.
De andra grannarna under oss, tycks veta allt om alla i hela huset. Och innan jag ens visste vad de hette, hoppade mannen på mig i trapphuset och ville "konversera", eftersom han tyckte det var intressant att jag kom ifrån Sverige. WHAT? Dom är gamla, och egentligen helt harmlösa, men jag gillar inte när folk hoppar på en sådär.

Tja, vad ska man säga? Det finns inget som är härligare än att ha grannar va.

Tack och hej.

Lite tragiskt, tänker jag, när jag sitter här klockan 00.13 och börjar detta inlägg. Lite tragisk att jag hittills har varit så beroende av att fira jul i Sverige (och med familjen), att jag nu sitter här som en potatis och inte har lust med någonting.
Jag vill inte beklaga mig, det har varit två mysiga och goda dagar med Christian och hans familj. Vi har ätit gott, sett på film tillsammans och pratat och haft roligt. Men så blev klockan tre på julafton. Jag ringde hem och pratade med mamma och hörde de andra i bakgrunden. Och så tänkte jag, att det är första gången i mitt liv som jag inte tillbringar julafton hemma.
Och även om jag optimistiskt försökte övetyga mig själv om att det kan vara kul att fira en tysk jul, ville jag bara åka hem och svepa in mig i de svenska jultraditionerna. I år föll julen bort för mig. Jag såg det som en trevlig dag med den tyska familjen, men för mig var det inte jul.
Ingen julskinka (eller julbord), ingen julmust, ingen kalle, inget vörtbröd, ingen snö, ingen familj (Då syftar jag på familjen hemma i Sverige), ingen julmagi och inga roliga julprogram på tv.
Buhu, grina då. Så kanske ni tänker nu. Det får ni gärna göra.
Men för mig är julen viktig. Och nu de sista två åren har den varit ännu viktigare, för att jag inte kunnat åka hem så ofta. Men som man säger, efter regn kommer sol. Och nu när julen har regnat bort, ser jag i alla fram emot nästa gång jag kan åka hem till moderlandet.
Och hey, det finns alltid en tanke som muntrar upp. Nu är det ju faktiskt bara 12 månader kvar till nästa kul ;) Och efter den kommer ännu en, och ännu en, och ännu en... na alltså. Det ser ju redan ljusare ut.

Tack och hej

Just det, har glömt att skriva att Christian köpt Avatar-spelet till mig för xbox. Så idag började jag spela lite för att se hur det är. Det är ovant med konsolen, och jag är inte så bra på att styra än. Men kul är det!! Och grafiken är bra, så allting ser så verkligt ut när man spelar. Haha shit, man glömmer verkligen bort tiden när man sitter där.

Jag antar att ett antal timmar av mitt lov kommer att spenderas framför tv:n.

Idag trillade den första snön ifrån himlen, och jag blev glad som ett litet barn. Det var inte tillräckligt kallt för att ligga kvar på marken, men lite mysigt var det ändå.
Precis idag åkte jag och hämtade Christian från jobbet, och så gick vi och handlade lite julpynt tillsammans. Och jag trodde inte att det skulle vara så pass, men på en gång var gatorna halkigare än normalt när jag åkte dit.
Jag körde långsamt (i Tyskland är det långsamt), och låg mellan 70-80. Och bilarna brassade förbi mig som galna. Vem kör 110 i snöregn-blask och halv-halkig bana?? Onödigt, men i alla fall.
På vägen dit gick allt bra, inga problem. Men på vägen hem SÅG allt fritt och fint ut. Men jag körde i alla fall försiktigt. Och tack och lov, för mitt på en lång raksträcka spårade bilen. Jag blev skiträdd. Det bara drog iväg åt den andra körbanan, och jag hade lixom ingen kontroll över bilen. Jag bara släppte gasen, höll ratten rak och väntade tills slirandet avtog, och sen bromsade jag försiktigt. Nu kanske det låter jättedramatiskt, för mig kändes det så. Förmodligen slirade vi inte alls mycket, vi var ju aldrig helt över på den andra banan, men ändå. Lite läskigt är det ändå att känna hur det känns när bilen inte lyder. Det blir till att köra långsamt och försiktigt med lilla Clio i vinter.

Nu har vi i alla fall lite julstämmning här hemma! Vi har en julstjärna, fina ljuslyktor, och lite andra dekorationer. Vi hittade ett par jättesöta lyktor att hänga i fönstrena! :)

Nu är det dags för sängen.
Tack och hej

Puh, precis klar med hemläxan i matte. Har suttit i över två timmar nu och skrivit en regressionsanalys. Egentligen är det inte svårt, men man måste sitta och räkna ihop tusen olika tal, som alla har minst två siffror efter kommatecknet. Nu är hjärnan mos, men tack och lov kan jag lämmna det bakom mig nu!

För övrigf har jag från och med idag två veckors semester, det är ju skönt. Synd att dom inte kunde gett mig semester ett par dagar senare.. men går inte att ändra på nu. Jag fick i alla fall världens sötaste julklapp ifrån Ikea!
Fyra små burkar, färgglada och fina. En med tee i, en med kaffe i, en med Oboy i, och en med chokladkulor i :D Och till det fick vi en kaffe/tee/oboy termosmugg! Men i porslin! Och så var det en gummirand så att man inte skulle bränna fingrarna när muggen äv varm. Hur sött som helst!

Nu ska vi laga mat och sen kolla på the voice of Germany!
Tack och hej

I Fredags kväll jobbade jag kväll. Jag började 16.00 och slutade 22.30.
När jag jobbar så sent missar jag sista tåget till Angermunde. Så då brukar jag åka med bil till Eberswalde, och tar tåget därifrån. Det brukar funka bra. Ett tåg åker nämligen från Berlin till Eberswalde vid 23.30 och det blir precis lagom för mig. Då är det bara att hoppa in i bilen de sista milen.
Men eftersom vår lilla clio står stilla (Batteriet är helt dött, har vi konstaterat. Och nu håller vi på att fixa fram ett nytt batteri) åkte jag tåg in till Berlin, och beställde en bus hem, mellan Eberswalde - Angermunde. Vissa tider åker bussen nämligen bara om man ringer och förbeställer, så att dom inte åker i onödan om ingen åker. Så jag ringde och beställde bussen som gick 00.15.
Och så jobbade jag, och satte mig efter jobbet på tåget som åker 23.30. Efter en station (fortfarande i Berlin), stannar tåget. Och så sprakar det i högtalarna "på grund av dödsolycka på sträckan Berlin-Eberswalde, kommer vi på obestämd tid att stå stilla". Kul. Efter ytterligare tio minuter säger dom att det blir 60 min försening. Shit, jag kommer missa bussen tänkte jag. Så jag ringde till Busschauffören och sade som det var, och han sade att han skulle åka en senare tur, 01.15, och att jag kunde åka med där. Vilken tur!
MEN - kort efter det samtalet blev tåget helt inställt. Och där stod jag.. och visste inte vad jag skulle göra. Jag fick inte tag på någon jag kände i Berlin heller. Men jag klev av tåget, och gick fram till tågpersonalen (de stod alla framme vid loket). Och så förklarade jag hur det såg ut, och att jag nu inte kunde komma hem. Som tur var skulle lokföraren till Eberswalde, och han hade ett Taxi-presentkort från Deutsche Bahn. Så jag och två andra fick åka med lokföraren i Taxi till Eberswalde, GRATIS. Men vi var sjukt försenade, så jag skulle inte hinna med bussen. Egentligen. Men den snälla bussföraren ringde och frågade hur det såg ut, och frågade om han skulle vänta på mig. Och 40 minuter extra väntade han i Eberswalde! Vilken snäll busschaufför. 02.30 var jag äntligen hemma och stupade i säng...
Jag hade så himla tur att jag kom hem. Tack vare snälla människor! Lustigt hur det kan bli. Jag antar att "oroa dig inte, på något vis löser det sig alltid", verkligen stämmer ibland.

Och på slutet vill jag bara tillägga, att det är ovanligt många som kastar sig framför tåget här. De senaste månaden har det hänt ungefär en gång i månaden, bara på streckan Berlin-Angermunde. Det är lite tragiskt tycker jag. Varför är det så många som gör det? Sist var det en killa på 24 år.. Varför vill man som 24 åring inte leva mer? Då har man ju precis bara börjat med livet.. läskigt och tråkigt tycker jag.

Nu ska vi byta bilbatteri så att clio äntligen kan rulla igen!
Tack och hej

Trött trött trött.
Det känns som att jag sover och sover, men ändå bara lufsar igenom vardagen med halvöppna ögon och en längtan efter sängen. Jag gissar att det har med vädret att göra. Och nu när det börjar bli kallare vill jag bara mysa.

Idag var jag och Christian i alla fall på Angermundes lilla Gåsmarknad/Julmarknad. Den är verkligen liten, men ändå lite charmig. Den kallas gåsmarknad, för att de säljer gåsar där varje år. Logiskt nog. De hade byggt upp en inhängnad, med fem snövita, stora gåsar i. Lite synd tyckte jag om dom, där de stod oskyldigt med röda band om halsen. Det såg ju fint ut, men de försökte hela tiden pilla bort banden ifrån varandra! Stackars gåsar.
I alla fall hittade Christian och jag lite goda grejer. Vi köpte chokladdoppade jordgubbar och mandariner, och brända pecaenusnötter! Gott!

Nej, nu är det dags att sova.
Tack och hej