Jullös jul
Lite tragiskt, tänker jag, när jag sitter här klockan 00.13 och börjar detta inlägg. Lite tragisk att jag hittills har varit så beroende av att fira jul i Sverige (och med familjen), att jag nu sitter här som en potatis och inte har lust med någonting.Jag vill inte beklaga mig, det har varit två mysiga och goda dagar med Christian och hans familj. Vi har ätit gott, sett på film tillsammans och pratat och haft roligt. Men så blev klockan tre på julafton. Jag ringde hem och pratade med mamma och hörde de andra i bakgrunden. Och så tänkte jag, att det är första gången i mitt liv som jag inte tillbringar julafton hemma.
Och även om jag optimistiskt försökte övetyga mig själv om att det kan vara kul att fira en tysk jul, ville jag bara åka hem och svepa in mig i de svenska jultraditionerna. I år föll julen bort för mig. Jag såg det som en trevlig dag med den tyska familjen, men för mig var det inte jul.
Ingen julskinka (eller julbord), ingen julmust, ingen kalle, inget vörtbröd, ingen snö, ingen familj (Då syftar jag på familjen hemma i Sverige), ingen julmagi och inga roliga julprogram på tv.
Buhu, grina då. Så kanske ni tänker nu. Det får ni gärna göra.
Men för mig är julen viktig. Och nu de sista två åren har den varit ännu viktigare, för att jag inte kunnat åka hem så ofta. Men som man säger, efter regn kommer sol. Och nu när julen har regnat bort, ser jag i alla fram emot nästa gång jag kan åka hem till moderlandet.
Och hey, det finns alltid en tanke som muntrar upp. Nu är det ju faktiskt bara 12 månader kvar till nästa kul ;) Och efter den kommer ännu en, och ännu en, och ännu en... na alltså. Det ser ju redan ljusare ut.
Tack och hej
