Senaste Inlägg

Pizzzzza!

Tillbaka i Sverige och det är full rulle. Att träffa familjen igen var definitivt nummer ett med hemresan, vi hade en mysig jul tillsammans. God mat och mycket skratt. Det kändes först konstigt att vara hemma igen, men samtidigt kändes det som att det inte hade gått någon tid alls. Men jag är fortfarande 100 procent säker på att jag vill åka tillbaka ned igen. Jag har just nu två världar jag lever i, och varför välja en av dem?
Nummer två på min lista, och hon har ensamrätt på nummer två, är min tokiga kompis Joanna Jansson. Igår åkte jag och hälsade på henne och vi tittade på film hela natten. Det går inte att förklara henne för någon som inte träffat henne. Det var i alla fall, som vanligt, roligt att ses igen.
Efter att ha sovit tre timmar var jag dock inte särskilt pigg och munter när jag klev på bussen till Tärnsjö. Sätena var obekväma, det luktade konstigt och jag tycktes inte kunna hitta en bekväm sovställning. När jag kom hem botade jag därför min trötthet med att klämma i mig en hel pizza. Och om den smakade bra!

Nu ska jag slå mig ned i soffan och titta på min favoritfilm. Sedan ska jag göra ingenting ända tills jag somnar av ultimat utmattning.

Nu är det (snart) jul igen

19 december. Idag har tva av mina kompisar i Sverige födelsedag. Idag ska jag julhandla, jobba och ga pa bio. Och om tre dagar sitter jag pa ett flygplan till Sverige. Och nu undrar jag bara en sak; Vart har tiden tagit vägen?

Vi har i alla fall fatt snö, äntligen! Igar var jag ute och skottade trottoaren, och det kändes ganska kul ända. Jag var bara glad över att det äntligen har blivit lite vitt här. Sen har ju snön och kylan en förmaga att ta med sig en rad jobbiga saker ocksa. Som att laset till ytterdörren fryser igen. Men Annerose fick en snilleblixt, och hämtade hartorken! Och det funkade faktiskt jättebra, sa nu har vi en fungerande dörr igen :)

Nu ska jag klä pa mig, och sedan aka och arbeta. Däremot tänker jag inte avslöja vilken bio vi ska se ikväll, för det skulle bli oerhört pinsamt.

Snö

Idag snöar det :D sa just nu sitter jag uppkrupen bredvid ett element, med en bra bok i handen, och kikar da och da ut pa snöfallet. Äntligen har jag fatt lite riktig julstämning!

P.S

Om nagon har upptäckt att jag inte lägger upp bilder längre, sa är det helt enkelt sa att det inte gar. Den riktigt trakiga sanningen är att min kamera är trasig. Kaputt! Jag ska försöka hitta en lösning pa det problemet.

Överaskningar är inte alltid roliga

Idag hade jag en dalig dag. Det är trakigt att skriva om att man mar daligt, men idag har jag inget annat att skriva. Idag smög sig nämligen en välbekant tandvärk pa mig under morgonpasset. Och tur i oturen, maste jag ju säga, att den inte har kommit tidigare. Och när tandvärken kom, försvann aptiten. För första gangen pa fem manader at jag inte ett enda bakverk pa hela dagen! Hah. Jag tog i alla fall sa smaningom en värktablett, och hoppas nu att det atergar till det normala igen. Jag vill inte ha fler otrevliga överraskningar den här veckan. Jag har tandläkartid nästa vecka, i Sverige, och tills dess hoppas jag att det gar bra!

Och för övrigt far jag semester nästa vecka. Och vart tillbringar man den bäst, om inte i Sverige? Haha.

Lets go, lets go. Lets go ner pa stan!

Igar var jag ledig, och det var Nicole med. Det firade vi med att aka in till Schwedt. Efter att ha tittat pa julklappar en stund (utan att hitta nagot) gick vi och sag pa bio. Eftersom jag är förälskad i filmen Keinohrhasen, bestämde vi oss för att se uppföljaren, Zweiohrküken. Och den var lika bra som ettan! Mitt under filmens gang sträckte Nicole över en pappersnäsduk till mig, och da tittade vi pa varandra och skrattade. Bada tva satt med tarar i ögonen och en näsduk i handen. För övrigt var vi ensamma i biosalongen, sa vi kunde prassla och skratta hur mycket vi ville.
När bion var avslutad at vi mat, och sedan begav vi oss tillbaka till Angermünde. Jag sov hos Nicole, och det blev mycker skratt och härligheter. Nicole är en tjej jag kommer sakna mycket när jag aker hem till Sverige.

Klockan fem ringde i alla fall mobilen imorse, och medan Nicole slumrade vidare var jag tvungen att pallra mig upp ur den varma sängen och bege mig till arbetet. Men tröttheten försvann när jag kom ut i den friska morgonluften, och det blev en riktig härlig morgon/dag!

Julstämning

Hej!

Igar hade Nikolaus besökt min sko när jag vaknade. Nikolaus (som inte finns i Sverige) kommer alltid den 6 December. Och kvällen innan ska man putsa sina skor, för da kommer Nikolaus och stoppar nagot trevligt i dem. Om man har varit oartig eller elak far man kal, eller nagot annat inte lika trevligt. I min sko hittade jag en Lindt chokladkaka, en chokladtomte, en pase med lakritz och ett ljus som doftar Karamell. Det var en trevlig start pa dagen! Men skorna hade jag inte putsat, sa jag fick mig en tankeställare. Haha. Nagot bra maste jag i alla fall ha gjort.

Igar besökte även en del av den svenska julen Anettes hus! Eller rättare sagt, jag bakade lussebullar. När jag stod där med alla ingredienser framför mig, redo att börja, kom jag plötsligt pa nagot. Jag har aldrig bakat lussebullar ensam nagon gang. Jag är van vid att sitta runt ett köksbord med mina syskon och kneta ihop ett par lussebullar med konstiga former, och Mamma har alltid gjort degen. Och tradition är att alltid göra en lussekatt och gömma en massa russin i den, för att min bror ska äta den i tron om att den är russinfri. Jag fick sa manga minnen, och sa mycket glädje i mig. Därför satte jag igang bakandet och delade glädjen med resten av huset. Det dröjde inte länge förrän lussebullslukten lag i luften. Och som tur var, blev de fullkomligt perfekta! De är inte ofta jag lyckas med det, men Anette blev jätteglad och imponerad.

Slutligtvis vill jag säga nagot man inte har lyxen med att säga varje dag.
Jag har det bra. Jag mar bra. Och jag är nöjd med det jag har.

Sverige, vi ses snart!

När klumpigheten gar till överdrift

Överklumpighet? Nagot har jag i allafall drabbats av. Förra veckan ramlade jag omkull (!!) tva ganger. En gang pa en trottoar, en gang pa arbetet. Jag tappar saker, smetar ned mitt jobbförkläde och idag skar jag mig pa en diskmaskin.
Mina fötter gar inte dit jag vill och mina händer verkar inte greppa saker som de brukar göra. Först skyllde jag omkullramlandet pa framvikt, eftersom jag faktiskt har en liten mage numera. Men när fumligheten visade sig sitta överallt, kunde jag inte hitta nagon direkt anledning. Och nu funderar jag bara helt enkelt pa hur det här gick till. Vad har hänt med mig?


I en stor stad känner man sig liten

Jag sitter just nu hemma hos Stefan och Anne Rose. De är och jobbar just nu, och snart aker jag ocksa iväg för att jobba (eftermiddag). Igar hade jag en underbar dag! För det första hade jag ledigt, sa jag fragade Anne om hon hade tid att ga pa bio (New moon igen. Fast pa engelska). Och som tur var kunde hon, och vi bokade platser till klockan sex. Biografen pa Potzdamer platz var verkligen enorm! Bra ljud och sjyst bildskärm. Och filmen var definitivt ännu bättre andra gangen jag sag den. Mhm. Anne köpte även en Ben and Jerrys at mig innan bion börjdade (tacktack!), eftersom jag sade att jag aldrig har ätit en förut. Men ack, vilken smakupplevelse! Varför har jag inte provat det förut? Det gäller bara att blunda för prislappen.
Efter bion mötte vi upp Bobby MacGee fran Amerika. Och ja, det är hans riktigt namn. Vi drack Glühwein och slutade till sist pa en Australiensisk bar. Det var kul. Det kändes konstigt att prata engelska helt plötsligt, men det gick ända hyfsat.
Halva kvällen gick jag runt och beundrade julbelysningen. Pa potzdamer platz var det sa underbart. Jag hade riktig julstämning! Nu saknar jag bara lite snö, sen är jag nöjd.