Bröllop
HejNu är det tyst i huset, igen. Under de senaste tio dagarna har det kommit och gatt folk hela tiden, men idag akte den sista personen hem. En av mina släktingar har nämligen gift sig och en del av gästerna kom ifran andra länder. De som kom langt ifran stannade längre än själva bröllopshelgen, och bodde da här. Den första som kom hit var Nick, en kille fran amerika. Jag akte med till flygplatsen för att hämta upp honom. Haha, jag och min släkting irrade runt i tjugo minuter innan vi faktiskt förstod parkeringssystemet pa flygplatsen. Galna kvinnor i trafiken, eller var är det man säger? Nagra dagar senare kom en tjej fran Sarajevo och ännu lite senare tva stycken fran england. En av dem var även halvsvensk. Sa pa bröllopet satt jag bredvid en svensktalande, en tysktalande och mittemot en engelsktalande. Det var förvirrande, jag blandade ihop spraken hela tiden. Men som Nick sa vackert sade; efter ett par öl talar vi alla samma sprak. Och pa nagot konstigt vis lyckades jag bade första och göra mig förstadd under kvällen.
Bröllopet var underbart! Jag har inte varit pa manga, men det här var verkligen kul. Hela dagen var sa avslappnad pa nagot vis. Självklart var det noga planerat, men det kändes inte alls uppstyltat eller sa som vissa bröllop kan göra. Det berodde delvis pa vad vi gjorde men även att brudparet är tva riktigt sköna människor!
Ja, och sahär sag dagen ut. Först akte brudparet till radhuset, vid halv elva. Da akte inte jag med, eftersom det endast var för de allra närmaste. Men se akte de till kyrkan här i Greiffenberg, som var underbart utsmyckad, och hade vigseln. Den varade bara i cirka trettio minuter, men det var egentligen lagom langt. Efter vigseln blev brudparet fotograferade och alla gäster tog sig ut till lokalen som vi skulle fira i. De hade hyrt en museumsliknande hus, som var hur fint som helst. När vi var där flöt dagen bara pa, tyvärr för snabbt. De var jättegod mat, jag hittade nya människor, stämningen var bra. Ja, det känns som att jag bara säger bra, bra, bra. Men det var just det det var. De hade i alla fall den skönaste bröllopsvalsen jag nagonsin sett. De började att dansa vals till Nora Jones, men helt plötsligt repade sig skivan och en annan lat kom, som de dansade helt annorlunda till. Det gar inte att förklara, men de hade planerat ett litet dansnummer med olika danser i en. Och pa sluttampen gled de in i Nora Jones igen. Det var helcoolt.
Ja, annars kan jag väl säga att bruden var jättevacker. Och trots att hon hade en tung klänning pa sig sa dansade hon runt hela kvällen. Det gjorde jag med, det var längesedan jag dansade sa mycket och hade sa roligt. Jag lärde dem nagra svenska ful-danser. Och sa försökte jag och en annan tjej göra nagra balettmoves. Haha. Men det sköna var att det inte var nagon som brydde sig. Alla hade bara en skön kväll.
Det var allt om bröllopet. Eller egentligen inte, men allt jag orkar berätta. Det har hänt sa mycket de senaste dagarna men om jag far tid över kan jag berätta om det nagon annan gang. Slutligen vill jag säga nagot som jag kom att tänka pa igar, när vi hade en hej-da-brasa för Nick.
Jag har verkligen insett att det finns människor som liknar en själv i andra delar av världen. Människor som har samma känslor, samma sätt att tänka. Oavsett vilket liv man kommer ifran, eller vilken bakgrund man har, sa kan man hitta människor som inte kan ett ord svenska (tillexempel, om man ser det fran mitt perspektiv) men som ända talar samma sprak som en själv. Och det var det vettigaste jag har insett pa länge.
Det var allt.
/Sandra
