Blindtarm-alarm
Är äntligen hemma i Greiffenberg. Jag har precis kommit hem fran sjukhuset, där jag legat tva nätter. Det började i Tisdags kväll, med magont pa högra sidan. Men det var inte sa illa, sa jag trodde det bara var vanlig magont. Onsdag dag gick egentligen okej, men pa kvällen gjorde det sa ont att jag bara satte mig ner och började grata. Halv tio pa kvällen satte vi oss i bilen och akte till akutmottagningen. Efter fyra olika undersökningar, med fyra olika doktorer, blev jag inlagd pa sjukhuset. Jag hade feber, och vätska i buken, vilket tydligen kunde tyda pa blindtarmsinflammation. Sa som sagt, blev jag inlagd för observation över natten. Halv tre fick jag krypa ner i sjukhussängen, med smärtstillande piller och kylflaska. Jobbig natt.Jag har aldrig legat pa sjukhus förut, sa egentligen var jag ganska rädd maste jag erkänna. När de tog de första blodprovet stack de ocksa in en slang i armen och sade "ifall den behövs senare". Da var jag helt övertygad om att jag skull bli tvungen att operera... och modet sjönk langt ner i tarna.
Morgonen därefter var lite bättre, men magontet var kvar. Alla doktorer och sjuksystrar jag hade var jättebra, men da pa morgonen hade jag en som jag tyckte om lite bättre än de andra! När han skulle ta ett nytt blodprov lyckades han lugna ner mig och fa mig att skratta, och han tog hand om mig hela förmiddagen och följde senare med mig till kirurgiavdelningen (där jag fatt en ny säng. Kvällen innan var det fullt). För sjukhus-ovana människor som mig är sadana doktorer guld värda.
Ja, sedan hände det inte sa mycket mer. En kirurg kom och undersökte mig och sade att jag skulle stanna en dag och en natt till för observation. Jag fick inte äta nagot, ifall de skulle bli sa att de behövde operera. Sa jag hungrade mig dagen igenom, men fick till slut tillatelse att äta lite pa kvällen. Tee och smörgas har aldrig smakat sa gott förut. Annerose och Anette kom förbi med kläder och lite andra saker som jag behövde, vilket jag uppskattade enormt mycket.
Och idag när jag vaknade var allting över. Ingen magont mer och ingen feber. Jag kände mig lite konstig i och med att jag inte ätit sa mycket, men i övrigt var det bra. Direkt efter första undersökningen blev jag utskriven! Vilken lättnad. De kunde inte direkt säga vad jag hade haft, men de antog att jag hade haft en inflammation i blindtarmen men att den pa nagot vis gatt över. Hur som helst, sa behövde jag i alla fall inte operera ut nagot. Jag akte hem med lättnad i magen och stupade ner i tv soffan. Jag sov daligt i tva nätter, sa jag längtade efter min egen säng. Jag blev ocksa trött av nervositeten jag har haft, och av all väntetid pa sjukhuset. Det var inget kul att ligga där och fundera pa om det skulle bli en operation eller inte.
Men! Jag är hemma igen och kan vila ut mig. Och nu hoppas jag att jag slipper sjukhusbesök i framtiden. Tack och lov för bra doktorer, och för att de finns där mitt i natten när man behöver dem :)
