Människor.
Det finns många fantastiska människor. Vissa kommer svepandes precis när man behöver dem, som om de hade på känn att det var dags att dyka upp. Vissa kommer farandes som en orkan, och vänder upp och ned på det mesta. Vissa människor måste man bara älska. Och vissa kommer man aldrig att förstå sig på.
Många kommer. Men många går.
Och när de går, kan de hända att de tar med sig något. De kan lämmna ett tomrum där. Det kommer aldrig att försvinna. Men med tiden, kan man lära sig att fylla det där rummet med minnen. Minnen som betyder något, och som kommer ge dig ett leende på läpparna den dagen du plockar fram dem. Det får göra ont. Är det inte bättre att det gör ont, än att inte känna något alls? Då vet du att den människa som fick ta en liten del av ditt liv, och du i hennes, alltid kommer att finnas där.
♥♥♥
Tack till er som kom. Tack till er som gick.
